Serendipitet, svarta svanar och disruptiv utveckling inom hälsa

Ska Sverige vara bäst på e-hälsa 2025 krävs det att vi tar till vara och fortsätter utveckla vår förmåga till nytänkande, och det avser hela processen från idégenerering till implementation. Att skapa förutsättningar för nytänkande är i grunden inte en fråga om teknik, utan om förhållningssätt, förmåga att tänka annorlunda och mod att prova nya lösningar.

Det är också grunden för att kunna ta till oss ytterligare fakta och insikter genom vilka vi kan frigöra oss från invanda sanningar och olika former av bias, både på individ- och organisatorisk nivå. Därmed kan vi skapa förutsättningar för innovation och utveckling.

I denna blogg vill jag bjuda in till ett helhetsperspektiv genom att introducera ett par nyckelbegrepp som hjälper oss att lyfta blicken och odla ett öppet förhållningssätt. Begreppen jag pratar om är serendipitet¹ och svarta svanar².

Serendipitet – Brukar definieras som att identifiera en oavsiktlig positiv upptäckt, att hitta något annat än vad man letade efter. Ett vanligt exempel är Alexander Flemings upptäckt av penicillinet som kom sig av att han upptäckte, i en odiskad skål, hur vissa bakterier inte trivdes runt ett visst mögel.

Svarta svanar – Är ett uttryck från vetenskapsteorin gällande problematiken med att enbart använda sig av induktion som bevismetod. Uttrycket härstammar från ett exempel där tesen om att alla svanar är vita falsifierades när man också observerade svarta svanar.

Det finns utan tvivel en fantastisk kompetens inom vård, hälsa och omsorg i Sverige; såväl kliniskt som strategiskt. Utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet har vi insikter byggda på statistik och forskning som väl belyser behov och komplexa samband mellan orsak och verkan. Sverige har vidare en hög grad av IT-mognad, tekniska innovationer och digitaliserade processer för att säkerställa effektiva flöden och uppföljningar.

Trots detta har vi stora utmaningar i Vårdsverige som vi har svårt att komma åt, och där meningarna ofta går isär. Eftersom det i grunden inte handlar om inkompetens, tekniska förutsättningar eller bristande insikter, vad handlar det om då? Vad är det som gör att vi inte kan lösa, eller i tid agera på, dessa problem? Låt mig belysa med ett par exempel:

• Är det vettigt att lägga nästan alla vårdresurser på symtombehandling när vi vet att 85% av vårdkostnaderna är relaterade till sjukdomar som till största del kan förebyggas genom bättre levnadsvanor och tidiga insatser³?

• Har vi tillräckligt med kunskap och fakta, och är vi tillräckligt öppensinnade och nyfikna, för att kunna bedöma hur Sveriges repressiva narkotikapolitik står sig gentemot andra länders strategier? Sveriges narkotikarelaterade dödlighet rapporteras nämligen vara anmärkningsvärt högre än flera länder som för en mindre repressiv politik⁴.

• Kan vi bli bättre rustade för att hantera oväntade händelser och nya behov som dyker upp, läs Covid-19? Kan vi skapa ett förhållningssätt som ger oss möjlighet att tänka ännu friare och agera med nya adekvata arbetssätt och innovativt arbete som alla kan sluta upp kring?

Vad är det då som kan hjälpa oss att agera på dessa problem?

Specialistkompetens, tekniska förutsättningar samt ovedersägliga data och fakta lägger en värdefull grund för utveckling och förbättringsarbete, men räcker det?  Kanske krävs det dessutom öppenhet, förmåga och mod att koppla samman delarna för att kunna tänka nytt och annorlunda och agera på det? Det är här serendipitet och svarta svanar kommer in i bilden, det vill säga vår förmåga att koppla samman upptäckter, att se nya mönster, och dra nytta av oväntade händelser, för att därifrån skapa nya tillämpningar och lösningar för att vidareutveckla hälsoområdet.

Tar vi exemplet om narkotikadödlighet kan vi se att data och utredningar visar på att den svenska modellen kanske inte är så effektiv som vi skulle önska när det kommer till att förhindra narkotikarelaterad dödlighet. Samtidigt är modellen så starkt rotad att det krävs en stor målmedvetenhet och öppenhet för att ta till oss andra metoder med bättre evidens. Ofta kan det vara både brist på tid och kraft samt politiska, moraliska och traditionella paradigm som hindrar möjligheten till serendipitet, att utifrån det vi vet agera på annorlunda sätt än vi alltid har gjort och istället våga prova nya angreppssätt.

Tar vi Covid-19-exemplet så är det allmänt känt att pandemier kommer och går, att de tenderar att bli vanligare och att de i vår moderna värld sprids allt snabbare. Kanske hade vi med en ännu bättre faktaunderbyggnad och ett upparbetat förhållningssätt och förmåga till disruptivt tänkande snabbare kunnat enas i frågor som till exempel: Hur kommer vi i Sverige att drabbas? Hur bra smittspårning har vi? Vilken effekt har munskydd? Hur stor risk finns det för en andra och tredje våg? Kanske hade sådana förmågor kunnat hjälpa oss att tänka utanför befintligt paradigm och gamla invanda sanningar, oavsett vilka läger vi tillhört i arbetet och debatten som följt i Covid-19s spår.

Hur skulle vi kunna möjliggöra disruptiv utveckling inom hälsa?

Utveckling handlar i stor utsträckning om förmågan att koppla samman delarna till nya storheter, att se och förstå teknik, data och beteenden på nya sätt, och därigenom skapa nytänkande. Detta är något som vi kan odla och skapa personliga och organisatoriska förutsättningar för. Ett exempel på detta är viljan och förmågan att förstå hur vår tankevärld är formad hittills och därifrån öppna upp sig ytterligare, sätta sig in i och förstå behov från olika perspektiv.

I våra olika uppdrag som vi genom åren haft på Sopra Steria har vi sett hur olika verktyg och kompetenser ofta kan bidra till just detta. Genom att kombinera tvärfunktionella kompetenser från till exempel Experience design, förändringsledning, avancerad dataanalys, och tekniskt kunnande, och facilitera dessa i agila format så kan vi skapa oss en förmåga, en nyfikenhet och en skicklighet, att faktiskt se och agera på förändrade behov och ändrade förutsättningar. Vi kan till och med skapa oss ett strukturellt stöd för att stimulera en sådan förmåga och handlingsberedskap.